du kom in i mitt liv redan i förrigår. jävligt fort att hinna få de känslor som du förklarat att du fått. du skickar sms om att du vill ha mig och du aldrig varit så säker på flera år. sen predikar du för mig om att du gillar mig så mycket och att du alltid kommer finnas här. en sak kommer jag ihåg skarpt att du sa: "du har mitt hjärta i din hand, släng bort eller gör vad du vill med det".

men du, på något sett förstår jag inte hur du tänker. du känner inte mig, och jag känner inte heller dig tillräckligt för att man ska kunna uttrycka sig som du gjort. vill du veta en sak? allt det här, allt det du sagt det skrämmer mig, mer än att falla för dina komplemanger.

jag gjorde slut men min pojkvän för drygt 2 veckor sen och jag ville hellre gå tillbaka till honom än att vara med dig förtillfället. 

sen berättar du hela ditt liv, yeah right att ett 18åring kan ha gått igenom så mkt under sina år. annat folk som du antingen berättar samma sak till eller förvränger historien ännu mer får tro vad som vill om dina historier, men jag tror inte på dom.  

så jag tror jag har fattat mitt beslut. du är nog inte killen för mig.
trost alla komplengar och söta saker som du sagt. de går inte in i hjärtat, utan de går upp i hjärnan och gör mig ännu mer förvirrad än vad jag redan är.

---